Epifyter

Epifyter är växter som lever på andra växter utan att ta vatten eller näring ur dem. Det finns till exempel många orkidéer som är epifyter.

Termen epifyt är skapad från två grekiska ord: epi som betyder ”på” och phyton som betyder ”växt”.

Många epifyter har blivit populära prydnadsväxter. I den gruppen hittar vi till exempel många orkidéer, bromelior och tillandsior. Vill man hålla en epifyt som prydnadsväxt är det viktigt att man tar hänsyn till att det är en epifyt och inte försöker plantera den som om den vore en vanlig krukväxt med vanligt rotsystem.

Var finns det epifyter?

Epifyter förekommer i många olika habitat och geografiska platser, men är allra vanligast i regnskogsmiljöer.

De huvudsakliga epifyterna tempererade klimat är lavar, mossor, levermossor och alger. I tropikerna är det vanligt att till exempel orkidéer, bromelior, ormbunkar och kaktusar är epifyter.

Hur får epifyterna i sig vatten och näring?

Epifyter suger inte vatten och näring från växten de befinner sig på, utan absorberar detta direkt från den omgivande miljön.

Många arter är bra på att absorbera fukt direkt från luften, och det finns också många exempel på epifyter som kan samla vatten i sina tratt-liknande blommor och bladrosetter när det regnar eller daggen faller, och sedan absorbera vattnet över tid. Det finns djur som anpassat sig till ett liv där det finns epifyter att besöka för att hitta vatten högt uppe i trädkronorna. Till exempel lägger vissa sorters trädgrodor sina ägg i epifyter.

Näring kan epifyten till exempel få i sig genom att absorbera det från detrius som ackumuleras på plantan, eller genom att absorbera sådana näringsämnet som värdväxten utsöndrar.

Epifytiska orkideer och bromelia

Är epifyten negativ för värdväxten?

Epifyti är oftast en form av kommensalism; en biologisk interaktion där den ena arten gynnas medan den andra arten bara påverkas i försumbar grad.

Värdväxten drabbas alltså vanligen inte märkbart negativt av att vara bevuxen med epifyter, men det finns undantag. En eller flera epifyter kan till exempel bli så stora och täta att värdväxtens egna blad får svårt att få tillräckligt med solsken. Detta inträffar främst när stora mängder epifyter etablerar sig på unga träd som utkonkurreras av epifyterna som växer på dem.  Epifyter kan med andra ord vara negativa för unga värdväxter men påverkar sällan vuxna träd märkbart negativt.

I vissa fall kan en stor mängd epifyter i trädkronorna påverka mikroklimatet på ett vis som är gynnsamt för träden. När epifyter bidrar till ett svalare och mer fuktigt mikroklimat innebär det att trädens vattenförlust via avdunstning minskar.

Terrestriella epifyter: holo-epifyter och hemi-epifyter

De terrestriella epifyterna kan grovt delas in i två huvudgrupper: holo-epifyter och hemi-epifyter.

En holo-epifyt tillbringar hela sitt liv utan kontakt med marken, medan en hemi-epifyt börjar växa utan kontakt med marken men sedan över tid utvecklar rötter som når ned till marken.

Marina epifyter

Det finns massor av marina epifyter och vi hittar epifyter inom många olika delar av de marina ekosystemen. Det finns till exempel alger, svampar, bakterier, protozoa, mollusker, mossdjur, skaldjur och sjöpungar som är epifyter. Många av dem växer på sjögräs eller alger.

I många marina ekosystem utgör epifyter en mycket stor andel av den totala mängden organismer som kan genomföra fotosyntes och de är därför en mycket viktig bas för näringskedjor. Det finns till exempel gott om nudibrancher som livnär sig på att äta epifyter.

Precis som på land kan epifyter bli ett problem för värdväxten om de blockerar värdens tillgång till solsken. I havet finns även risk för att värdväxten inte får tillräckligt med näringsämnen på grund av epifyterna.